Tittar på valpbilder...

...och kan inte fatta att Cotten blir 12 i februari och Cheri blir 4 i juni...

 Cheri med brosa

 Cotten & Cheri för första gången

 Sötaste Cotten

Inte mycket kvar av den vita fläcken på huvudet...

När ska det fatta...

...att nyårshelgen är slut...och sluta med fyrverkerierna...

Sitter här bredvid en flämtande & darrande hund... :-(

Känner mig så maktlös...kan inte göra mer än att finnas här...

Har nu en liten träningsplan i huvudet...men innan jag kan skrida till verket så måste de sluta smälla...ingen idé innan...

Cheris oro till "skräck"-skala...
1. Sänker svansen = lite läskigt, men ok
2. + vill inte ta godis = lite läskigt, inte ok
3. + flämtningar = läskigt
4. + darrningar = vill inte vara med...

Just inne i stadie 4...och när de slutat smälla börjar hon sakta backa bakåt i siffrorna...

Blott en dag, ett ögonblick i sänder (sax solo)

Kram mormor!
Tänk att ett år gått så fort...

Gör så ont i mattehjärtat...

Har ju en liten försiktig dam...hon var inte sådan som valp, men i samband med könsmognaden blev hon mer "ängslig"- speciellt innan löp.

Sedan dess har vi jobbat med att bygga upp henne och jobba med hennes rädslor.
Rädslor för vissa ljud (främst skrammel), vissa underlag, höjder mm

Det har gått sakta framåt och vi har haft våra bakslag, men det har blivit stor skillnad.

Vid nyår har vi inte haft några större problem- visst har hon tycket det varit lite obekvämt- men släppt det snabbt.

Under slutet av november till december har de jobbat med att fixa med fjärrvärme utanför där jag bor...och jag lyckades förstås vara hemma många av de dagar som det utförde sprängningar...
Fick se en Cheri som tyvärr blev känsligare och känsligare för dessa...från att bara lyft på huvudet till att sätta sig i ett hörn och skaka & hässja :-(

Jag började oroa mig för att denna rädsla skulle föra över sig på annat och blev glad och hoppfull när jag inte såg någon reaktion hos fröken när de i december började skjuta fyrverkerier på avstånd.

Kände ändå att jag ville vara hemma hos henne på nyårsafton.

Under eftermiddagen på nyårsafton hörde vi några få fyrverkerier på avstånd och så so far so good...
Ca fem i tolv började de med fyrverkerierna lite mer och än så länge kunde vi sitta och titta på filmen och äta ostbågar ihop, men efter ca fem minuter gick fröken upp i stress och hamnade i hässjandet & skakandet...

Ca tio över tolv var det slut med fyrverkerierna (vi var ju hemma i Solvarbo), men det tog ca 20 min innan Cheri slutade att hässja och ytterliggare ca 20 min innan hon kunde slappna av igen.

Gör så ont i mattehjärtat att se henne så- känner mig så maktlös...kan inte göra något för att hjälpa henne...

Kom hem till Stockholm idag och på den lilla stunden det tog att gå från bilen till lägenheten hann vi höra fyrverkerier 3 ggr- första inga problem, men sedan kom fröken in i stress...

Väl hemma ville hon inte ha mat...det tog ca 15 min innan hon åt och ytterliggare ca 10 min innan hon la sig ner och ytterliggare ca 5 min innan hon slappnade av helt och la ner huvudet.
Nu ligger hon här och sover- skönt.

Hoppas, hoppas det inte blir allt för mycket med nu...

Blir att i helgen lägga upp en träningsplan inför nästa nyår...kämpa på...

Cheris moster blev i mellandagarna avlivad pga rädsla...7 år gammal...vill inte behöva ta ett sådant beslut...