Blir så ledsen...

Har kämpat med Cheris jakt & ensam hemma träning sedan hon var 6 månader och jagade för första gången...

Har haft några korta dippar var det gäller ensamhetsträningen- men sista året har det gått bra att vara ensam med Cotten och hemma, hemma i Dalarna och på jobbet.

Men nu sista månaderna (när hon varit skendräktig) har det gått utför...och i stugan i Ånnaboda gick fröken upp tokmycket i varv och pep & skällde :-(

Sådan har jag inte sett henne sedan i början av träningen...

Skönt nog verkar det inte ha smittat av sig på hemma, i Dalarna & på jobbet med Cotten.

Har inte vågat prova att lämna henne helt ensam igen...

Sedan i våras har antijakten gått bra och hon har varit väldigt duktig på att lyssna och hålla sig inom ramarna när hon är lös.

Men sista månaderna har ju stuckit vid 5 tillfällen varav två nu (i fredags & idag) hemma i Dalarna varav en idag från gården?! och jagade upp en katt i ett träd.

Började med lina igen på vissa ställen igen så fort hon stack första gången och inser nu att jag inte ens kan riskera att ha henne lös på gården :-(

Tycker nu lite synd om mig själv och är så ledsen & arg på Cheri- då hon inte förstår sitt eget bästa.

Men det är väl "bara" att spotta sig närvarna och backa x antal steg i träningen...det ska gå!